Torsdag:
Min sista dag på McDonalds. De va en rätt så seg dag, och med tanke på att jag va vaken hela natten i sthlm så var man rätt så små trött. Men dagen var ju inte riktigt över när ja stämplade ut för sista gången. Tok häller! Eftersom vi hade Alicepalice över i Sverige denna helg, så fick hon bestämma hur hon ville spendera den. Alice hade bokat in fest i Sala denna kväll. Så vi drog dit för att liva upp torsdags ölen lite, och skulle tro att vi lyckades riktigt bra med de. Nåra vändor Roxanne, möjligtvis kanske en för mycke. Musical chairs aka hela havet stormar blev ju en hitt. Vänd-tia på de, tror aldrig jag har haft sån tur i kortspel någonsin. Eller så bestod kortleken enbart av kläddakort, tior, ess och tvåor. Undra om de kan vara alla dessa förluster som fick Josef att komma på ett sånt bra kortspel, eller vad man nu ska kalla de. Vad döper vi de till?
Slut på denna dag.

Fredag:
Tog väl ett tag för oss alla att vakna, förrutom för Frida kanske som inte vet vad bakfylla är. Men de va nog ändå mest synd om henne. Eftersom att hon skulle upp till dagis och fick kanske sova en halvtimme. Men hon är bäst som går dit och jag är stolt över henne!!
Hursom helst så är de ju fredag och Alice måste få uppleva Uppsalas uteliv. Gick väldigt väldigt segt för oss till en början. Men tillslut så kom vi iväg till Bj och kvällen började på riktigt! De blev ännu en lyckad kväll och tror att Alice börjar gilla Sverige mer och mer. Och all denna snö gjorde ju besöket ännu mer lyckat!
Väl tillbaka oss Frida igen blev de självklart efterfest då Julle vart iväg och hämtat Jimi i sthlm. Så ännu en sen kväll.
Slut på denna dag.

Lördag:
Vi hade ingen aning om hur många som skulle komma, vilka som skulle kunna dyka upp och vilka som inte skulle göra de. Men hursom helst tyckte jag att festen blev riktigt lyckad och hoppas att dom som kom tyckte de med! Självklart blev de lite leka i snön med, okej kanske ganska mycke.
Tack till alla som kom och gjorde kvällen oförglömlig! Beroende på hur mycke alkohol man fick i sig kanske, Calleponken såg ju ut att sova gott.



På onsdag bär de av till England igen för en liten tripp. De har blivit lite ändrade planer nu, så jag försvinner inte denna gång. Jag kommer komma hem igen.. Allt har blivit helt upp o ner.. Vi som hade så mycke planerat. Hur blir julen nu..? Jag är bara en människa. Kan bara vara på ett ställe. Men vill vara på två.. De va mycke lättare när jag bara kunde vara på ett ställe... Nu måste jag välja, och de är inte långt kvar alls... Och jag vet inte alls.. Ena stunden har jag bestämt mig och i den andra har jag ändrat mig igen...

Nu har man jobbat sitt sista pass på den underbara restaurangen. Hur känns de? Trodde inte de kunde kännas så bra att bli arbetslös.

Kändes konstigt och säga hejdå till alla. Sorgligt, kommer sakna alla. De va ju deras förtjänst att man orkade gå till jobbet över huvudtaget.

Tack för den här tiden allehopa! Kommer sakna er! Tack så jätte jätte mycke för hejdå presenterna! Ni är så goa!!

Kan inte nån syns jävel säga mig vart mina nycklar är så jag kan åka till jobbet.. Jag har verkligen letat överallt! Letat igenom mina väskor 100000 ggr, lyft på allt, krypit på golvet, letat igenom väskorna en gång till.. Plockat ut allt och lagt i de igen en o en 100 ggr.. Har till o med letat i badrummet, bakom toan, i duschen.. Till och med i micron.. VART FAN ÄR DOM!!!

Hade dom senast sent igår kväll... Har inte äns lämnat lägenheten sedan dess..

Jag går under snart....

Då har man fått en ledig fredag. Ska man göra denna dag då. Har några paket kvar att skicka iväg så de ska jag göra. Sen måste jag gå till 3 och höra om dom har någon smart lösning på hur jag ska göra med min telefon när jag flyttar till England.

Har klurat hela morronen på om jag ska åka till Heby idag eller vara kvar i Uppsala. Vart jag än drar så blir de en kväll för mig själv, frågan är bara vart jag helst vill spendera den.
Och detta väder får en att vara lite extra seg när de gäller att sätta igång.. Lediga regndagar är nog bland dom segaste, men de är väl bara att vänja sig med de =) Hursom helst så slapp jag göra beslutet själv, eller typ. Så de är väl dax att rycka upp sig nu och pallra sig iväg. Tiden har bara rusat iväg denna morron, vill inte komma till heby allt för sent för då blir verkligen hela dagen super seg.

---

Ja då har man bara tre pass kvar på donken, en lördag, en tisdag och en torsdag och självklart har jag inte jobbat min sista stängning än. Kan vilket fall glädja mig åt att mitt sista pass inte är en stänging... Kollade lite tillbaka på mina scheman, senast jag hade en öppningsvecka, eller vilket fall öppning fler än en dag i rad, var i Juli. Efter de så har jag haft en till öppning, EN enda! Som då va i September.. Herregud, är de så de ska vara? Eller så va de en plan som dom hade, vet mycke väl att de existerar såna planer för att bli av med folk innom McDonald's. Vi sätter Emelie på alla stängningar så slipper vi se henne så mycke och hon kommer bli så less att hon säger upp sig. Klart! De är den lätta lösningen. De är ju grymt mycke lättare att få någon omottiverad än mottiverad.
Hela de där företaget är bara skit, de är verkligen en stor sekt och om man inte blir hjärntvättad blir man utslängd, eller plågad tills man inte står ut längre. Kanske överdriver lite.. Men tack för hjälpen att fly från fanskapet!

Här kan man tro att de inte händer nått i mitt liv för tillfället. Så stilla och tyst som de är här är inte riktigt vad verkligheten säger.
När jag vaknade i morse kände jag mig sjukt stressad. Hur ska jag hinna med allt. Känns som att de är så mycke att göra så jag vet inte i vilket hörn jag ska börja, och de är lätt att hitta ett hörn på en cirkel. Men nu har jag vilket fall skickat iväg en massa mejl, bla till Sherlockhomes4u med lite pappers grejer som dom behövde. Tror allt är med och nu är de bara att hålla tummarna att jag får flytta in 27 november som planerat.

Kan även meddela er alla att jag bara har 7 pass kvar, sen är de slut på min McDonald's karriär, FOREVER!! Efter denna vecka är de bara 2 pass kvar, 2 Pass!! Känns jätte jätte konstigt och overkligt. Hur konstigt kommer de inte kännas när jag stämplar ut för sista gången den 20 november, då jag lämnar restaurangen och aldrig mer kommer stämpla in igen.. Trots att de är den bästa känslan ever så känns de så långt borta.


Vad har jag gett mig in på..? Kommer jag verkligen klara av de här..

1 år