Så går de när man inte lyssnar!

Snälla någon. Jag blir verkligen galen snart. Ni vet när man har glömt vad någon/något heter men verkligen har de på tungan. Man är så nära att komma på vad de är att man egentligen bara skulle kunna öppna munnen och de skulle säga de själv.
Där är jag inte. Inte ens i närheten. Inte ens en minsta aning från vart meningen kommer ifrån. Men kan fortfarande inte släppa de. Har nu tänk och tänkt, sagt meningen gång efter gång i flera dagar nu. Känner igen de så väl. Men vart har jag fått de ifrån? En film? En serie? Kanske någon reklam snutt? Bara något som någon sagt? Nej, inte de sista.. Känner igen med den dialekten.
Fick vilket fall en sån där känsla som fick mig att sätta mig upp i soffan och tänka ja ja ja! Men hann inte ens tänka klart förrän den vart som bortblåst igen och nu är huduvet helt tomt igen.

Hur många dagar kommer de gå? Kan inte släppa de..
Tvångstanke?

Lite tips till Frida som nu håller på att lär engelsmännen svenska.
Så här är man svensk!

Så idag är de den officiella otursdagen. Vem kom på den idén att man skulle ha en otursdag? När den ändå existerar så tycker man ju att oturen kan hålla sig till den dagen och inte börja jävlas andra dagar också.

Jag har vilket fall inte haft någon otur idag.
Eller iof så har jag glömt mitt leg och visa kort kvar i Sala.. Otur? Eller bara sjukt klantigt.

Man kan alltså gå in på kanal5.se och där delar Linda Rosing med sig av sina bästa dejting tips.
För hon måste ju vara en klippa på dejting med tanke på att hon måste ta hjälp av tv för att lyckas.

Om du fick välja, vad skulle ditt val bli?

Ligga på en strand i den stekade solen. Svettandes som en gris med sand som skaver överallt. Försöka sova på nätterna i denna hetta med lakan som klibbar fast och paniken bryter ut då man knappt kan röra på sig. Spelar ingen roll hur naken man än försöker bli så slutar de med att man vill slita av sig skinnet i hopp om att de blir lite svalare. Tänk bara att dela denna värme med någon. Klibbar fast i varandra och man bli bara mer och mer irriterad på att den andra ska vara så sjukt varm.
Alla dessa djur som bara inte kan låta bli att vara så irriterande som de bara kan. De är precis som att dom vet att man redan är less på klibbandet. Bara för att vara fördjävliga och göra livet ännu surare mot en, kommer dom krypandes. Ättriga. Surrandes runt en. Förstår inte ett nej. Förstår verkligen inte ett dra åt helvete. Inte konstigt att folk blir mördare.
Ska jag ens ta upp bilarna. Bastu! Tänk att sätta sig i en bil man knappt kan andas i för luften är så varm. Stänga dörren, spänna fast sig och känna paniken igen. Hur länge ska man behöva sitta insängd?  Dessa semester resor. Massa barn och saker i hela bilen. Godis som smält ihop till nån oigenkännlig klump. Tidningen som de räckte att man tittade på för att må illa. Fönster som knappt gick att öppna. Syrebristen. Hur står föräldrar ut med en bil full med ungar som gnäller och frågar om vi inte är framme snart, innan man ens lämnat Heby. Vi kanske va snälla som barn? Hade bara onda tankar..


Jag väljer vit.
Jag väljer de här.

Fick en uppenbarelse idag. Utan tvekan att jag väljer en vinterdag före en sommardag.

Eftersom att du inte vet de själv vill jag bara säga
Du är underbar! ♥

Glöm inte de nu.

Eftersom att jag ändå är inne på spåret med gamla minnen så har jag här ett till.

Som liten var de bästa man visste att gå på picknick. Man fick några bullar ock kakor i en liten låda som fint packades ner i antingen bara en påse eller en väska. Och självklart denna hederliga sirapsflaska med saft som var en ständig och trogen följeslagare.
Man tog sin lilla picknick och knallade iväg för att hitta den perfekta picknick platsen. Fick absolut inte vara för nära huset, vilket fall så långt bort eller in i skogen att man inte såg nått hus alls. Man ville få en så öde känsla som möjligt. ¨

Men denna historia handlar om nackdelen med att ha saft i sirapsflaska.
Jag och grannen Evelina ville ha picknick. Inget ovanligt med de. Minns inte hur gamla vi var men kan inte ha vart så stora. Tror inte heller att vi frågat om vi fick gå på picknick för vi fixade ihop de själva. Packade ner bullar, kakor och saft. Bestämde oss för att sitta i deras friggebod, och börjar duka fram.
Så ska vi då hälla upp saften, från sirapsflaskan. Som då visar sig inte vara någon saft, utan de är ju självklart  de som de ska vara, sirap. Men nu var de ju redan försent. Vi hade ju inte ens frågat om vi fick gå på picknick. Så vad gör vi nu? Äsch då, vi drack sirap istället och kan lova er att de blev kladdigt.
Tror att vi hade lagom glada föräldrar efter de.

Är de så här våran relation ska vara. Är de så här vi ska pendla fram och tillbaka. Är de meningen att jag bara ska finnas här när du känner dig ensam och behöver någon nära som bryr sig. Är de meningen att jag ska ställa upp och bara finnas för att du behöver mig. Vi som hade en sådan fin och dyrbar relation. Hur vi kude bli arga på varandra som 20 minuter senare vara som bortblåst.
Alf, bara för att mamma och pappa kom hem igen vill jag inte att du lämnar mig utanför!