Myggsjön levde ju inte upp till sitt namn. Men de är väl ingenting man ska vara besviken över direkt, snarare lättad. Och i den sjön fanns de vilket fall fisk och inte bara kallingar som i Myran. Johan, den j*veln, fick fisk på första kastet. Så han vann den tävlingen. Han vann även mest fisk tävlingen, och tror nog att han vann störst fisk tävlingen med. Men han va snäll och lät mig vinna. Tydligen så känner han inte till att de alltid är tävling när man fiskar.. Hmm, han har så mycke att lära.

Nu är de bara två veckor tills Frida kommer till Sverige! Wiiiee!! Längtar!

Min pojkvän mixade självaste The Hives i lördags, på deras "hemliga" spelning i Fagersta. Jag tycker vilket fall att de är coolt, och jag tänker då skryta om de!

Just nu sitter jag med spänning och väntar på att få höra att bebis Indra kommit!

Kära familj, kommer ni ihåg denna?

Jag bodde på Köttbullsvägen nummer fläsk, tre trappor upp på nedre botten. Där låg jag i min bottenlösa säng och läste spännande tågtidtabeller när jag hörde ljudlösa steg i trappan. En man kom in med en bladlös kniv utan skaft. Han stack kniven i hjärtat på mig men som tur var hade jag hjärtat i halsgropen och överlevde.
Jag sprang ner till hamnen. Båten tutade och bryggan gick. Efter ett tag råkade vi ut för skeppsbrott. och jag flöt iland på en rostig spik. Jag kom till en öde ö där nakna kannibaler dansa med händerna i byxfickorna. Jag gick fram till en hydda. Sparkade upp dörren och hoppade in genom fönstret. Där inne låg tre uppätna mackor på ett bord. Jag åt upp dom och fortsatte sen in i djungeln.
Plötsligt stod jag öga mot öga med två lejon. Jag sköt det ena lejonet med mitt sista skott. Sen lyfte jag bomullstussar tills jag fick ryggskott och sköt de andra lejonet. Jag fortsatte in i djungeln. Plötsligt ramlade jag ner i en fallgrop med en rasande tiger. Nu hängde mitt liv på en tråd och på den tråden klättrade jag upp. Jag sprang ner till stranden och skrek så att det ekade och i den ekan rodde jag hem.

Kanske inte är helt korrekt ordagrant, men de där historien sitter där den sitter. Pelle Plutt is the shit!

Ni vet när man precis håller på att somna. Man kommer in i ett halvdrömmande stadium. Plötsligt så ramlar man och man vaknar med ett sådant där cp-ryck. Alla har gjort de, alla hatar de. Och självklart ska jag vara lite udda. Visst jag rycker som alla andra, fast ändå inte. Jag rycker inte lite.. Jag rycker nå in åt helvete rent ut sagt! De är faktiskt väldigt jobbigt. När jag var i Åre i vintras var de sjukt jobbigt. Ville inte sova för att jag vaknade minst fem gånger med såna här värsting cp-ryck innan jag väl somnade på riktigt.
Sen är ju de vanliga att man typ drömmer om att man ramlar eller någe liknande. Jag kan komma fram till någon som jag ska hälsa på, och poff så flyger jag upp. Stackars Johan blir ju livrädd..


Försökte mig på att göra mammas köttfärsås för ett tag sedan. Förstår inte hur hon lyckas få den så förbannat god! Vad är hemligheten? Fast sen är ju hon en trollkar i köket  så de kan ju ha något med de att göra... Johan tyckte iaf om min version, kan vara för att han inte smakat på orginalet någon gång, men nu har han vilket fall beställt de idag. Jag minns inte ens hur jag gjorde förra gången så jag hoppas att den blir minst lika "bra" denna gången med. Sen är de ju bra att han har sina Mega Death och After Death såser så de blir lite smak på de hela. Själv nöjjer jag mig med ketchup.
Emelie ketchup bränner i munnen Wallin, som John döpt mig till.. Förstår inte vad han fått de ifrån..

Idag ska vi iväg på semester, jag och Johan. Vi ska till den mysiga sjön Myggsjön, visst låter de väl härligt?

Ja de är ju inte så att de inte har hänt saker. Har bara inte orkat blogga nått.. Lite kass för tillfället.
På Hultsfreds festivalen hände de på tok för mycke för att ens komma ihåg eller orka skriva ner. Apkalas va de iaf!
Så vi börjar om från nu helt enkelt.

Har börjat se att dom små bären ploppat fram i skogen och har blivit mer och mer sugen på att ta en vända i skogen. I torsdags lyckades jag lura med mig Johan på promenad och jakt efter de efterlängtade bären.
Vi satte av i en lunkande takt utan att någon av oss egentligen visste vart vi skulle gå. Vi följde helt enkelt efter varandra. Vilket resulterade i ganska mycke irra-runtande.

Men tillslut så hittade vi en liten stig som ledde oss inte bara till de små blå bären utan också till myggen. Jobbigt för Johan som får mega bölder till myggbett, skönare för mig som myggen har gett upp hoppet om.

-Kolla Johan, så mycke blåbär!!


-Johan, ser du inte?



Emelie fick lite bär tillsist iaf.
Men Johan var inte lika road av plockandet som jag så de blev inte så mycke. Sen att djuren åt upp honom gjorde väl inte saken bättre. Men han fick kameranörda lite så han höll sig road ett tag iaf.

Blåbär och mjölk blev kvällsmat denna afton, mums!