Lite bakgrunds info:
Johan har skaffat sig en ny mobil, otroligt flashig! Han skulle visa ytterligare nån cool funktion och nu var de radio på schemat. (woow!) Blev iaf P1 och när radion efter mycke om och med äntligen kommer igång så handlar programet om lammproduktion. Två personer på telefon ska diskutera frågan, som jag inte riktigt uppfattar då jag kanske inte var superintresserad.
De var Gerda från Fårö och Kaj från Ullared.
Där fick dom till de, undra om programmet sänds från Göteborg.

(Gerda och Kaj är påhittade namn med inspiration från den otäcka barnfilmen Snödrottningen)

Kom precis hem efter att ha träffar syster Yster och Ester i Sala stad. Tror nog att jag skrämde upp en stackars gubbe på väg hem. Gick lite väl nära, tyckte han, och tog samma svängar som han. Varje ställe där vi kunde gå åt skillda håll vände han sig lite ängsigt om, för att se om jag fortfarande var efter. Och de var jag. Han drog nog en lättnandets suck när jag äntligen vek av åt ett annat håll.

Nu har jag gått en hel vecka i "skolan" ute på Tärna. Johan frågar varje dag vad jag lärt mig idag och svar som att "skjuta pil" och "att man kan bli alkoholist av alkohol" har fått han att undra vad de är för en kurs egentligen. Men ger de nått då? Blir jag nå klokare? Faktiskt så blir jag de. Sitter just nu med ett papper framför mig på en utbildning som jag känner starkt för. Nej, Emelie blir inte civilingenjör, inte nån ekonom eller kirurg heller. Egentligen är de så dumt att man känner att man behöver andras godkännande till vad man vill/ska bli, kan man inte bara få göra precis de som man själv vill utan att behöva grubbla över vad andra tycker. Men Emelie har iaf hittat den perfekta utbildningen för henne. Emelie ska läsa TV-produktionsutbildningen på Medieinstitutet i Stockholm, de är en KY-utbildning där dom går på de personliga brevet och inte betygen. Så just nu försöker jag klura ut någonting riktigt bra till mitt arbetsprov där jag ska berätta en historia med hjälp av tre bilder och ingen text. De finns inte att jag inte skulle komma in, jag ska in!

Johan har äntligen kommit hem från Österrike, vilket betyder att Emelie äntligen kan sova som folk. Okej, dom underliga drömmarna verkar fortfarande hålla i sig. Funderar varje morgon vad som försegår där inne i det lilla huvudet egentligen. Skulle jag dela med mig av alla dessa drömmar skulle jag nog bli iväg skickad till nått underligt hem för personer som drömmer så galet att de skadar deras mentala hälsa. Skulle inte förvåna mig om jag drömmer om de inatt.

---

Första dagen på Tärna idag, de känns bra! Funderar på om jag ska ändra mitt profil val från foto till film istället och så hoppas jag på att de kan bli ett studiebesök på Svt, de vore ju kalaskul!

Skrev precis ett långt inlägg om Tärna Folkhögskola, stackars Johan som måste vara i Österrike och åka skidor i strålande solsken och om min och Mallans härliga ridtur igår. Men insåg ganska snart att inlägget var för trist för att platsa i min blogg så de försvann igen :)


Bjuder istället på lite fredags underhållning för de allra minsta.



Mamma kines                                                                 Pappa japan

Efter att ha drömt mardrömmar hela natten gav jag upp sovandet och pallrade mig till Heby för att kika lite på tävlingarna. Oj viken tävlings abstinens man får! Och så många roliga minnen som kommer fram.

 

Som min och James LA debut. Tror aldrig jag vart så nervös nånsin när jag har tävlat. Katastrof debut, haha! Men vi tog oss iaf runt banan.

 

Eller som när jag satsade för hårt och tar en lite galen omhoppningssväng och James hoppar en oxer åt fel håll! Haha!

 

Eller som när jag och Poppe tänker åt varsitt håll under en lagtävlingen i Wirsbo. De ända mina lagkamrater och resterande publik såg av mig var min fot i sadeln, istället för mig. Fick en fin aplåd när jag kravlat mig upp i sadeln igen. Minns att en ur banpersonalen kollade lite undrande på mig när jag kommit upp, jag log tillbaka, vände om och avslutade banan.

 

Sitter här och skrattar för mig själv när jag tänker tillbaka på allt knäppt vi alla gjort. Skrattar även åt att de första jag gjorde idag var att klota in i två ungar på läktaren. Haha, stackars barn, måste ha blivit livrädda när de helt plötsligt kommer en människa flygandes Sissela och Irus                                          över dom.

 

Hade ju tänkt och ta en massa bilder idag, men självklart glömmer jag batterierna hemma så kameran dog efter bara några testbilder. Men en roligare sak är att jag blivit tillfrågad att vara fotograf till ett bröllop, jag blev jätteglad och lite chockad. Självklart sa jag ja. Men oj, jag? Nu blir de till att öva upp fotokunskaperna en massa massa!

---

Update.

Kom på att jag och James aldrig hoppade oxern, vi bara rev ner den och fick i princip backa ut, de var ju Ripper som hoppade fel hinder i en galen sväng, tror dock att de var ett räcke. KM var de iaf och då gäller de ju att satsa allt man har om man skulle kunna slå Emma och Sonia.

Såg precis en reklam för Ristorante Mozzarella från Dr. Oetker, och den fick mig självklart att undra en massa. I slutet ska dom flasha till de och berättar att den blivit framröstad av svenska konsumenter till Årets produkt. Okej de är ju inte så konstigt sagt. Men på märket dom visar så står de 2010(!?). De är ju bara februari än.
Tydligen inte den ända produkten som blivit utnämd till årets produkt 2010. Har sett de där märket i flera reklamer.

Känns kanske inte så ärofyllt och få en utmärkelse som årets produkt när man inte är ensam om de, dessutom för ett år som inte vart än.
Tycker jag.

-Vill du ha ett äpple?                                                                     -Ja, tack!


-Den sprack!                                                                                -Buuuhuuuu!

Har städat som en galning hela dagen och är riktigt nöjd över mig själv. Jag är inte helt klar, men de är bara lite damsugning kvar. Nu tänker jag ge upp för udag...
Men nog om de.

Reklamen var för dejting sajten match.com. Men i slutet av reklamen berättar den trevliga rösten att de är 55 personer om dagen som hittar sin partner via match.com.

Jag blir tokig! Får panik på all denna röra, framför allt i köket. Blir galen av att öppna skåpluckorna och mötas av denna röra. Så idag tar jag tag i de och försöker få lite ordning bland John's alla dessa prylar. De är galet vad den gossen har prylar. Visst kanske man vill ha lite olika koppar, men måste man ha 12 olika uppsättningar? Kan ju tillägga också att John inte använder någon av dessa koppar, nej han har en "snusk-kopp" som han dricker allt ur när han är här. Man skulle kunna tro att han vart in på Hela människan och köpt allt dom har i köksväg, två vändor. Haha, och då är de bara i köket, vill inte veta vad han har i förrådet som är överfyllt av grejer. Vet inte riktigt vad han har tänkt med alla dessa saker. Kanske starta en egen second hand affär.

Hehe, nej de är tur att John inte är min pojkvän, skulle bli tokig på detta samlande av skräpsaker som aldrig kommer till användning.

Men jag hittade en trevlig liten tekanna. Den kan han ju få ha kvar, eller skänka till mig så den kommer till användning :)

 

 

 

 

 

 

 

Mailet.

Fick inte jobbet.

Är inte glad just nu.