Idag har jag och Affelito tagit oss en sovmorron. Hade ingen aning att han kunde sånt. Hade mer räknat med att ha en Alf klättrandes och jamandes i ansiktet på mig runt 5-6 på morronen, desperat efter mat. Men nej, han sov så tyst och snällt brevid mig i soffan hela natten, antar att jag hamnade där då jag fick beslutsångest vilken säng jag skulle sova i :)
Men iaf, när jag vaknade och frågade om han tyckte att de var dax för frukost nu fick jag en puss på kinden till svar. Jag tog de som ett ja.
Nu har han vart ute ett tag och när han kom in verkade han ha en massa att berätta, men tyvärr Alf, jag förstår inte vad de är du säger..

Usch och fy
Huddungeby!
Och han tyckte att jag var kass på att göra ramsor..

Är iaf kisselikattisvakt åt Affelito. Affe är en tjock bortskämd katt som tror att han är en hund. Äta och sova är hans favorit sysselsättning, de är väl de katter gör. Ibland får han tokspel och hoppar på en. Men oftast så är han översocial och vill helst ligga i knät, speciellt om man har en laptop i knät. Vill bara ha en massa uppmärksamhet den lille rackarn, oj fel av mig, den stora rackarn.
Nu ligger han i en stor boll brevid mig, man kan ju faktiskt inte alltid få som man vill. Även om man heter Affelito. Fast de gör han ju inte så.. Han har fått sova i knät mellan mig och datorn..

Tittade på Fråga Olle dokumentären igår, som varje onsdag. Ni vet när man känner igen nån men inte kan placera personen. Så var de igår. Jättejobbigt! Frågade Johan om inte han kände igen snubben, tänkte om han kanske vart nån gammal skådis eller någonting sånt. Men fick ingen hjälp därifrån.
Sen slog de mig. Fortfarande osäker kollar jag vad han i dokumentären hette och började skratta.
Hahaha! Gustavo hade ju jag på BSM! Så han håller fortfarande i kurser alltså, bara att nu håller han i killar-som-vill-lära-sig-ragga-på-tjejer-kurser!

Frida kan iaf kanske skratta åt detta inlägg, hon vet ju vem Gustavo är :)

"-Eh.. jo.. ja.. eh.. men.. eh.. Vad tycker du om mig då?"
- Bonde söker fru- Roger

"Har ni sett de där rost på St Berns?"
-Emanuel Wallin

Suddade precis ut de bittra inlägget om allt som jag blivit upprörd på idag. Haha! Tycke inte att de var så värst roligt att dela med sig trots allt. Så nu sitter jag här och skrattar åt mig själv för hur upprörd jag vart.

Delar istället med mig av min fina "nyckelknippa", enjoy!

Ja så mycke till nyckel"knippa" är de väl inte, men den är fin.
En fin liten nyckel till lägenheten, otroligt viktigt att ha. Underlättar iaf.
En kapsylöppnare, som kommer till hands massor med gånger, viktigt! Har försökt lära mig öppna med andra hjälpmedel. Men jag förstår inte hur folk lyckas, de gör ju så in i helvete ont i handen!
Och en stämskruv, för tydligen så är de någonting man inte klarar sig utan. För man vet ju aldrig när man behöver stämma en trumma (om man nu säger så), eller byta trummskinn. Mkt viktigt!

Tänk så mycke lättare de var när man var liten. Då visste man precis när man var tillsammans med någon. Då vågade man minsann fråga de rakt ut.
Eller nja... Men man vågade iaf säga till en kompis att man gillar en viss person.
Eller kanske snarare lyckades kompisen tvinga fram de för att sedan snabbt säga "Ska jag fråga chans åt dig?". Och så efter de kan de vara så att de behövdes en viss övertalning för att få ett ja på den frågan.
Men hursom helst, de jag ville komma fram till var att man snabbt får ett svar på frågan, när den väl ställs dvs.

När man blir större så glömmer man bort hur bra den där frågan är egentligen, och går runt och undrar och undrar om man är tillsammans eller inte. Om de är på allvar eller om man bara har lite roligt för ett litet tag.
Så häromdan så tog jag modet till mig och för första gången ställde frågan helt på egenhand. De var en mycket skön känsla att få ett "ja". Känns ju alltid bra när resultatet blir som man vill, speciellt när man gör någonting för första gången.

Men jag antar att dagens "fråga chans på" är när man ändrar sin relationsstatus på facebook.

John: Ikväll ska vi supa!
Jag: Jo, jag har hört de!
Någonting sägs från köket.
Jag: Va sa du?
Säger samma sak igen från köket.
Jag: Jag hörde inte?
Ytterligare en gång sägs samma sak från köket.
Jag: Jag hör inte vad du säger.
John kommer ut från köket och säger:
-Jo jag sa "fan vad du hör bra"

Har klurat ett tag på denna reklam som går på tv nu. Tror att den är för Wella. Iaf så är de någon snubbe som avslöjar sitt bästa stylingtips, han har tydligen jobbat innom branchen i väldigt många år och borde ju då kunna sin sak extremt bra.
Hans tips är iaf:
1. Schampoo
2. Balsam
3. Styling

Tänker som er, WOW!

Men efter lite mer tanke så vet jag exakt vem reklamen är riktad till. Eller snarare vilka.
Så här ligger de till.
En dag för väldigt många år sedan, på en camping långt borta, hade två flickor bestämt sig för att ta en dusch. Med handduk, schampoo och balsam nedpackat skuttade dom glatt iväg.
Väl framme hittar dom två duschar som är lediga brevid varandra. Eftersom att dom bara har en uppsättning av schampoo och balsam, och måste dela genom att skicka flaskorna under skiljeväggen, så var detta den enklaste lösningen.
Men de visade sig lättare sagt än gjort.
-Har man schampoo eller balsam i först?, hörs från ett av båsen.
-Jag vet inte, hörs från de andra.
-Brukar inte pappa säga balsam först?
-Jo.. Jo de har du nog rätt i! Skickar du balsamet när du är klar?

Dom små flickorna duschar glatt vidare, balsam först, schampoo sen.

Man skulle kunna tro att han var där denna kvällen, för Elin, denna reklam är riktad till oss.

Varför vill England göra Wallander på engelska? De är väl bara att texta, lär ju vara både lättare och billigare. De är ju som att vi skulle göra typ Morden i Midsommer med svenska skådespelare, där alla pratar svenska fast de då utspelar sig i England och ska vara som att alla är engelska, bara de att dom då pratar svenska.

Otroligt logisk.

Ja nu är ju jag absolut inte insatt och har väl, helt ärligt, noll koll på läget. Men fredspriset till Obama??
But whyyyy!??
Är inte USA i krig? Är de inte han som bestämmer över USA?

Nej, som jag såg på facebook, "Sämsta Norgehistorien ever!"

Inatt så ringde de där callcentret, som jag jobbade på i två veckor, till mig och frågade om jag ville komma på intervju för ett annat jobb. Javisst! De visade sig dock att de inte var någon intervju utan att dom redan bestämt att jag skulle få jobbet och visade mig istället vad mina arbetsuppgifter var, eller inte riktigt så heller, utan mer vart jag skulle sitta. Men eftersom att jag redan var full av idéer så vart jag inge nervös över de alls.
Så nu var Emelie assisterade kläddesigner. Coolt!
Lite skumt så här i efterhand då dom sysslar med barnförsäkringar, men varför ifrågasätta?

Den är inte slut. Har inte kommit till de bästa än.
Vet inte om vi är i Sverige eller England nu, men de är Alice som kör bilen. Hon är den som vet vilken skog vi ska till. Vad ska ni göra i skogen tänker ni. Jo, vi ska nämligen hämta upp Frida och Jimi, som av okänd anledning spenderat lite tid där.

Kanondag eller vad? Fått ett kanonroligt jobb PLUS att Frida is back in town!
Kanske är just därför som jag inte bryr mig om att jag hade engelskalektion med Ingrid Karlsson. Att de är en jättebomb på skolan. Hälften bryr sig, andra hälften inte. vilket egentligen inte spelat någon roll. För om de var en jättebomb så skulle ändå dom som brytt sig flygit i luften dom också, då dom var tvugna att stå vid bussfickan.

Även fast jag var sekunder från att sprängas i luften så ville jag inte riktigt vakna utan tvingade mig själv att drömma vidare. De var ju en sån bra dröm trots allt.

"Han måste ju vara Jhides bror, hur många Jhide finns de som är sport(blablabla)"

Johan har svårt att förstå de konstiga i de han sa.