Idag har jag och Affelito tagit oss en sovmorron. Hade ingen aning att han kunde sånt. Hade mer räknat med att ha en Alf klättrandes och jamandes i ansiktet på mig runt 5-6 på morronen, desperat efter mat. Men nej, han sov så tyst och snällt brevid mig i soffan hela natten, antar att jag hamnade där då jag fick beslutsångest vilken säng jag skulle sova i :)
Men iaf, när jag vaknade och frågade om han tyckte att de var dax för frukost nu fick jag en puss på kinden till svar. Jag tog de som ett ja.
Nu har han vart ute ett tag och när han kom in verkade han ha en massa att berätta, men tyvärr Alf, jag förstår inte vad de är du säger..