Antar att när man är i tonåren så testar man mycke nya saker. Emanuel testar mat.

Korvstoganoff o ris med ketchup

Vad blir morgondagens rätt kan tro?

---

Tycker att låten är lite skön och svängig.
Tycker du inte lika så behöver du ju inte lyssna på den mer än en gång.
Och hålla dig borta från MTV.

Emanuel ligger och sjunger i sängen.
Alf gick ner i köket för att prata med sig själv ett tag.
Emelie sitter i soffan och stirrar blint ut i luften i hopp om falla ihop av utmattning.

En uppdate från livet i Huddunge denna söndakväll.
Vi lever, andas, äter och umgås inte med varandra.

Härligaste skrattet.

Tycker vilket fall jag.

Inatt när jag väl somnat in och flygit vidare till drömmarnas land vaknar jag av ett vibrerande ljud. Eller rättare sagt många vibrerande ljud. Runt 02 fick min mobil tillbaka sin mottagning och jag hade tydligen vart poppis den dagen utan att veta om de. Borta och oförstående som man lätt blir när man blir väckt mitt i en dröm, letar jag trött efter mobilen som ligger någon stans under kudden. Hittar den och den vibrerar igen.
Läser dom imorron när jag vaknat, tänker jag då jag knappt orkar röra på mig.
Men den tanken gillades inte och jag får tre till sms.
Okej okej, nu har jag ju ändå vaknat så låt gå.
Eftersom att dom tre sista smsen fick mig att vakna, var från samma person och skickade nästan samma stund som jag fick dom så bestämmde jag mig för att svara på de då innan jag somnar om.
Haha, rätt eller fel gjort går ju att diskutera.  För där sades de inte gonatt förrän 05.

Sen att Emanuel gick upp 04 för att duscha får jag prata med honom om senare.

Ibland har man bara en massa massa tankar så att man nästan exploderar! Man vill bara skrika ut! Skrev ett sånt inlägg tidigare idag. Plublicerade den aldrig då jag känner att vissa saker ska inte stå här. Just när jag skrev den ville jag inget annat än att publucera den, men skiver man sådana inlägg så är de bäst att samla sig ett tag innan. Nu är jag glad att jag inte publicerade den. Bättre att ångra sig innan än efter, för då är de redan försent. Jag vill ha en blogg som gör folk glada, inte tvärtom.

Nu ska jag skrämma livet ur Alf som precis somnat om på soffan. Dax att förtsätta dammsuga!

Idag har jag vart smart
Så här smart!

Eller mer, då 126 var de högsta man kunde få.
Men som ett litet bevis på att jag inte är en i mängden.

Tänk vad endel saker verkligen fastnar och sitter kvar i all evighet. Nått som man var med om för massa massa år sedan påverkar en för resten av sitt liv.
Eller nu ska vi väl inte vara alltför dramatiska, jag pratar ju bara om barnprogram.

En massa barnprogram har visats i repris en massa gånger, som Rädda Joppe. Kan då för all del inte förstå vad som var så bra med de barnprogramet som har visats så många gånger. Dom måste ju trott att de var ett höjdar program, dom där som bestämmer. Bara de att vi barn kollade på allt som visades som barnprogram, även om vi inte tyckte att de va någe bra. Vad som helst bara för att slippa gå och lägga sig. Hallå, jag kollade till och med på Hej små knattar! Fast jag ju inte kunde läsa och förståss kunde jag inte finska häller, men de va ju barnprogram! 
Trasdockorna är nog mångas favorit, jag vet att de var min vilket fall. Varje gång Björne skulle dra en lapp från sin byrå så satt jag i soffan och höll tummarna jätte hårt att de skulle bli Trasdockorna. Inte konstigt att man blev besviken när de blev Rädda Joppe.
AndersPanders försökte lura i mig att Trasdockorna inte var animerad utan att de var stillbilder. Är de någon som minns Trasdockorna som stillbilder? Nä! Så var de inte riktigt häller, men inte alls så animerad som jag minns de.
Skrot-Nisse, varför visas inte de igen. De var väl ändå ett riktigt bra barnprogram?
Docktor Snuggels var en av mina favoriter de med. Den lilla busmusen Norpan och rymdfarkosten SpruttiBangBang. 
Så självklart kommer vi ju aldrig glömma Simpor och Grodfötter. Detta skrämmande och läskiga barnprogram som har bitit sig fast i minnet på alla stackars barn som såg de som små. De har aldrig visats i repris och finns knappt nått spår alls kvar av att detta barnprogram existerat. Mer än i våra minnen. Jag vill se de igen. För vem har inte känt sig som en simpa när man har stumpbyxor som alltid har en tendens att glida ner?

Jag minns så väl hur jag mer än allt ville ha denna lilla sak. Alla andra hade en. Alla mina vänner pratade om sina tamagotchis. Om hur dom växte och utveckaldes, hur man lekte med dom och tvättade dom, tror till och med att dom kunde bli sjuka. 
Detta var inte en leksak som du kunde lämna hemma över dagen medans du var i skolan. Nej denna leksak gällde de att ta hand om, annars dog den. Kan tro att många lärare funderade på att bli massmördare under denna tiden. 
Denna lilla färgglada krabat lyckades till och med bli årets julklapp 1997!
Men där satt jag, utan någon tamagotchi, och tittade avundsjukt på minna vänner.
Tills en dag när min storebror installerar nått tamagotchi spel på våran dator. Datorn blev genast ännu mera intressant.
Döpte min egna lilla tamagotchi, som jag dock inte kunde ta med mig till skolan och visa för alla, men ändå. Nu hade jag ju en. Gotchi fick den heta, vilken fantasi man hade som liten. Tog verkligen väl hand om den. Matade, lekte, tvättade och gav sprutor när de behövdes. Ville bara att den skulle växa. Väntade med spänning för att se vad för djur den skulle utecklas till!
Och dagen kom när min lilla Gotchi tillslut blev..
En sten.

Men snälla Sverige.
Vad har ni nu ställt till med..
EMD vann årets låt.
Skäms på er...!

Ett mer större grattis till årets manliga artist Håkan Hellström!
Han njöt av gratisdrinkarna, vi njöt av honom.
Kleerup njöt lika så, av gratisdrickan vilket fall, inte Gynning.
Anna ramlade och Timo målade teckningar.

Grammisgalan är över för denna gång. Började bra, men snubblade på mållinjen... Ajajaj Sverige..

Robyn   Kleerup   Anna   Håkan   Gynning

Nu börjar snart Grammisgalan på tv.
Lars är på plats.
Timo är på plats.
Håkan är på plats.
Och Sveriges egna super-duper-söta-underbara-smöriga pojkband EMD är på plats.

Igår var jag, pappa och Emanuel och åkte massa skidor i Romme.
Och vi åkte en massa lift.



De har vi gjort förrut.



Appropå att åka lift, och ha sin speciella sida när man åker liften så att man ska veta att man kommer av säkert, så har jag ett minne från just de. Och jag vet att de är bäst att hålla sina platser annars kan de sluta illa.

Lofsdalen för många många år sedan. De var Elin och jag som åkte tillsammans. Vi var inte dom bästa åkarna och lite småskakiga emellanåt. Vi va ju inte så gamla. Hursom helst så hade vi vilket fall en varsinn sida som vi alltid satt på när vi åkte ankarlift. Jag var väldigt nöjd med min sida då jag tyckte de va lite svårt de där med att hoppa av. Jag ville helst bara hoppa av och låta Elin ta hand om ankaret, och så vart de.
Men sen kom Elin på den brillianta iden att vi skulle byta sida. Men jag ville inte. Ville ju ha min sida för mig själv och slippa oroa mig över ankaret när jag skulle hoppa av. Men på nått vis lyckades jag vilket fall bli övertalad och vi bar iväg vår resa mot toppen. På fel sida.
Vi kom närmare och närmare toppen och avhoppet. Nervositeten steg mer och mer. Hur gör jag?
Vi nådde toppen och Elin gled av utan några problem. Men jag då? Hur ska jag komma av den här? Jag gör ett tappert försök men som uträknat inte gick slutade så bra. På nått vis lyckas jag få ankaret att fastna under min jacka. Ramlar så klart men lossnar inte för de. Nej jag följer med ankaret, dragandes i snön, upp och över snöhögen som tar emot ankaret. Där tar äntligen min resa slut.
Med en jacka uppdragen över huvudet och på väldigt skakiga ben tar jag mig därifrån och möts av en Elin som viker sig av skratt.

Ica gör ju bland dom bästa reklamerna, och de har dom gjort ett tag.
Den som går på tv just nu är en höjdare, så titta på reklam mitt herrskap.
Eller så kan man ju se alla Icas reklamfilmer på ica.se

Som många kanske vet så bränner man kalorier när man fryser.  Fast de är iof extremt lite så de är väldigt onödigt att gå runt å frysa hela tiden. Men nu sörrni är de nya tider och de verkar som att vi kommer få en extrem kyla framöver.

Och då även bränna en massa kalorier, om man ska tro på Expressen.

Idag va de kallt, -15 när jag gick upp. Men ändå så tog jag och Glenn på oss skridskorna och begav oss ut på den frysta myran. Men vi gav upp rätt så snabbt, inte för att de va kallt, för de kände vi inget av. Mer för att de knappt gick att åka eftersom de var frost som låg på isen och inte snö.

Vem behöver photoshop när de finns paint??

Idag har jag skaffat mig en ny hobby. Eftersom att de inte finns överflödigt mycke att göra i Huddunge emellanåt så får man ta de man har och göra nått lite roligare av de.

Idag ville jag att Emanuel skulle leka med mig. Kunde dock inte komma på nått som skulle kunna locka honom att lämna datorn och vara med mig istället.
 Men han roade mig ändå.
Ovetandes bara.

Min nya hobby är nu att göra Alfons Åberg bilder.
Känner dock att min höger hand fått tagit en liten smäll av de hela.
Lite lätt överspänd.
Men de går nog över när jag väl kommit in i de =)
Nu ska jag klura ut hur nästa bild ska bli, vem nästa offer ska vara.
Mohahaha