Varje gång jag går ner i källaren för att tvätta tänker jag alltid att om jag var med i en skräckfilm så skulle dom som tittade tänka "Men hon fattar väl att hon inte ska gå ner där, ensam i mörkret". En mörk smal korridor med bara en utgång, den bakom dig. Vem går ner där frivilligt? Vaje gång jag trycker på lampknappen tänker jag att om lamporna inte skulle tändas så vore de ännu mer idiotiskt att fortsätta, fast ja gör de ändå. Skulle jag höra nått konstigt ljud åt de andra hållet i korridoren, skulle jag gå dit och kolla vad de var som lät. Skulle jag vara med i en skräckfilm, så skulle jag vara den blåsta tjejen som dör i början.