Eftersom att jag ändå är inne på spåret med gamla minnen så har jag här ett till.

Som liten var de bästa man visste att gå på picknick. Man fick några bullar ock kakor i en liten låda som fint packades ner i antingen bara en påse eller en väska. Och självklart denna hederliga sirapsflaska med saft som var en ständig och trogen följeslagare.
Man tog sin lilla picknick och knallade iväg för att hitta den perfekta picknick platsen. Fick absolut inte vara för nära huset, vilket fall så långt bort eller in i skogen att man inte såg nått hus alls. Man ville få en så öde känsla som möjligt. ¨

Men denna historia handlar om nackdelen med att ha saft i sirapsflaska.
Jag och grannen Evelina ville ha picknick. Inget ovanligt med de. Minns inte hur gamla vi var men kan inte ha vart så stora. Tror inte heller att vi frågat om vi fick gå på picknick för vi fixade ihop de själva. Packade ner bullar, kakor och saft. Bestämde oss för att sitta i deras friggebod, och börjar duka fram.
Så ska vi då hälla upp saften, från sirapsflaskan. Som då visar sig inte vara någon saft, utan de är ju självklart  de som de ska vara, sirap. Men nu var de ju redan försent. Vi hade ju inte ens frågat om vi fick gå på picknick. Så vad gör vi nu? Äsch då, vi drack sirap istället och kan lova er att de blev kladdigt.
Tror att vi hade lagom glada föräldrar efter de.