Att gå till tandläkaren är ju aldrig någon höjdare, för vissa värre än andra. Vart ligger skräcken? Jag har haft lera i hela munnen, borrat och fyllt igen, dragit ut tänder och gröpat hål i gommen. Skräcken ligger inte i de.
Vi svenskar är väldigt fega. Rädda för att göra bort sig och vill helst bara smälta in i omgivningen, tyst och diskret. Trist? Javisst! De är här tandläkaren kommer in, och dom gör de bra. Riktigt bra. Med tanke på att de inte kan vara så jävla roligt och stirra in i folks alla munnar dagarna långa, så har dom kommit på något som roar dom.
Genom att ta denna fega svensken och sedan stoppa upp massa tussar i kinderna, en slemsugare intill tungan och en stor borr in längst längst bak. Nu börjar de roliga. Diskussionen. Pratet. Frågorna.
Svensken är artig och svarar så klart på tilltal. Med en torr sträv tunga och näst intill orörbara läppar klämmer man fram nått ynkligt ljud i fel tonart som ska föreställa ett svar.
Förödelsen är ett faktum, förnedringen är fullbordad. Svensken svättas och skäms.
Hur lyckas tandläkarna hålla sig för skratt?