Ni vet när man träffar någon i början och man inte riktigt känner personen. Har inte så jätte mycke och prata om för man inte riktigt vet vad som är okej att säga än. De bästa som man kommer på att göra är att titta på film för att på bästa sätt slippa någon form av awkward silence. Då kan man tyst bara sitta där brevid varandra och efteråt så har man vilket fall filmen att prata om. De blir en hel del filmer.
Filmerna börjar och slutar på samma sätt också. Då menar jag inte själva filmen. Utan de börjar med att man sitter blygsamt brevid varandra och slutar med att man blygsamt håller om varandra.
Man får alla velande tankar. Han har inte hört av sig idag, han kanske inte tycker om mig.. Han skrev ett sånt kort sms, han har kanske tröttnat på mig. Man får inte vara för på. Måste spela svårfångad. Även om man tycker om någon så får man inte riktigt visa de, inte än. Så mycke regler som de finns när de gäller "dejting" så är de ju inte så konsigt att de lätt kan bli fel och lite snurrigt. Som att de inte är jobbigt nog med att lära känna någon helt ny. Om de ändå fanns ett sätt så man kunde hoppa över den jobbiga och pinsamma första tiden, bara hoppa direkt in i att känna personen.

Även om de kanske "hör till" att uppleva allt detta när man träffar någon ny så kan jag säga att de är riktigt skönt att slippa de. Slippa se en massa halvbra filmer bara för att få tiden att gå. Slippa dessa awkward silence stunder. Slippa hålla tillbaka på den man är. Slippa allt tvivel.
Jag har hittat sättet att hoppa över de jobbiga första möterna.
Jag hittade Johan.


- Jag vet att jag är här väldigt mycke..
- Men vaddå, du bor ju här?