Vidgar åkningen lite.

Igår var de en sån där dag, en sån där helt underbar dag. Kanon åkning hela dagen och solen fick vi också njuta av. Helt klart som gjort för lite äventyr utanför pisterna. Sagt och gjort, pappa, jag, Kjelle och Tobbe bar iväg ut till Östra och efter helt underbar åkning uppe på fjället kom vi fram till Östra, där pappa åker galet och vi hamnar lite fel. Eller väldigt fel. Stannar vid kanten och kikar ner. Men de fick vi inte ut mycke av, såg inte ner helt enkelt.
Undra om de är sten nedanför här, kläcker pappa ur sig innan han kastar sig ut för kanten. Lite senare ser vi honom komma fram längst ner i dalen, hel. Så de va ju bara att följa efter och glatt skutta ut för stupet. Alla ben är hela. Nu kan vi stryka de från listan.

Eftersom de första åket inte blev som vi tänkte så begav vi oss upp igen. Vi är inte dom som ger upp. Denna gång gick de bättre och vi kom rätt. Nu hoppade vi inte ut för nått stup, utan från en hängdriva istället. Alla ben är hela. Nu kan vi stryka de från listan.

Men efter gårdagens äventyr och kanon väder blev dagens väder inte riktigt lika bra. (Vi vill inte säga att vi har haft dåligt väder så de tänker jag inte säga.) Eftersom att vi inte vart bort till Tegelfjäll och Duved så blev planen den att vi drar dit och söndagsåker lite eftersom att vi inte kommer åt dom backar vi vill åka i i Åre. De tog oss ett åk innan vi börja tvivla på om söndagsåkning är för oss och tittade uppåt mot fjället för att hitta nått spännande. Ett åk till och på väg upp i liften bestämde jag och Kjelle att detta va inget för oss. Vi kommer upp, delar med oss av vår plan och får veta att vi är knäppa. Struntar i de och lämnar gruppen. Tar inte lång tid innan pappa vänder och hakar på efter oss istället, även Stefan kunde inte stå emot. Spänner av oss skidorna och slänger upp dom på axlarna. Med snö upp till knäna och ett flåsande leende på läpparna börjar vi vår långa vandring uppåt. Men vad gör man inte för ett åk i orörd snö? Alla ben är hela. Nu kan vi stryka de från listan.

Vi har redan planerat morrondagens åk. Nu håller vi tummarna för en kanondag så vi kan få ut maximal åkning vår sista dag. Hoppas på att alla ben håller sig hela så kan vi stryka de från listan.

Kommentarer
Postat av: mamma

Ja, det är väl dumt att inte utmana ödet. Vad gör man inte för att lyckas bryta benet eller hamna under en ravin för att kunna stryka det från listan.

2009-03-21 @ 10:09:42

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0