Man vet att man är fast när man kan vakna mitt i natten och tro att personen som ligger brevid inte tycker om en längre för att han ligger med ryggen emot. Sen att man själv gör desamma är en helt annan sak.
Man vet att man är fast när man ignorerar personen bara för att testa hur lång tid de skulle ta innan han märkte att man fanns.
Man vet att man är fast när man brer dom perfekta mackorna, eftersom att gossen själv inte det hur man gör, med de konstiga pålägget som man försöker förstå sig på men inte riktigt gör.
Man vet att man är fast när han är den första man tänker på när de hänt någonting som man bara måste få ur sig.
Man vet att man är fast när man är rädd att förlora.