Visst, man ska göra som sina föräldrar säger. Men ibland så händer de saker man inte kan rå för. Som man själv inte kan styra över.
Som när man kliver ut ur duschen, ser den igen immade spegeln och känner hur fingret sakta närmar sig. Hur mycke man än stretar emot så sitter smile-gubben där när man lämnat badrummet.

Och om ens föräldrar placerar en våningssäng så pass nära en dörr, så kan dom ju inte skylla på oss om vi hoppar på dörrhantaget och åker några vändor. De är lite som att ställa fram mat till Alf och tro att han inte kommer äta den.

Ni anar inte hur bra morgonrocks skärp är som koppel eller tyglar eler att binda ihop grejer med. Varför ska man då anväda sig av någonting annat när de bästa finns så nära till hands.

Och om man inte får bre på messmör på en ostbit så kan de ju tyckas vara rätt dumt att låta möjligheten finnas, eller?

---

Va? Nej.. Vaddå? Vart kommer detta ifrån?